aamandasofiias

detta inlägget vill jag skriva för alla lyckligt kära, olyckligt kära, förälskade, älskade, sårade och krossade.

kärleken är som en konstant jakt. man vill alltid ha den.

för när man har den, och någon att dela den med, är det omöjligt att vara lyckligare.
glädjen och den obeskrivliga känslan bara fyller kroppen, från topp till tå.
man kan liksom aldrig få nog. high on love.
kärleken kan verkligen göra en blind, mycket stark men även i vissa situationer extremt sårbar.
jag har sårats FÖR många gånger utav kärlek. och efter varje gång har jag frågat mig " Är det värt det?"
och jag har kommit fram till att klart det är det. för delad kärlek är något av det finaste som finns.
för många är kärlek till en stor del en fysisk kontakt, men för andra så himla mycket mer.
känslan av att faktiskt känna sig älskad, för precis den man är. lyckan när någon säger "jag älskar dig"
all skratt all gråt.
det handlar inte om att hitta personen med det perfekta yttre. utan det perfekta inre.
alla säger att "ingen är perfekt"
men perfekt för MIG, perfekt för DIG.
om någon skulle vara såkallad perfekt , skulle ju alla vilja vara med den personen, och eftersom att alla har olika behov och olika smak, är det ju omöjligt att hitta den perfekta personen.
Men någon som är helt å hållet perfekt för mig, är det inte för dig.
och det är så det borde vara.
sen förväntas man inte hitta sin soulmate under tonåren. vissa gör det, men inte alla.
det krävs mycket innan man kan hitta Den med stort d. Man måste lära känna sig själv helt, för att kunna släppa någon annan nära inpå. Men även mycket mod. alla har inte det modet, och då blir det svårt att bli kär.
att vara kär är verkligen den underbaraste känslan. och utan den, vad är vi då?
många krossade förhållanden kan dock få folk att inte vilja tro på kärleken. för ja man måste tro på den för att kunna få den. för jag lovar, den som tror på kärleken kommer hitta den!
för vissa tar det tid, men den finns därute för oss alla.
jag förlorade nyss min kärlek
jag hade äntligen funnit den igen, och var super lycklig.
kärleken gjorde mig blind, men också stark. som jag sa.
men jag ansträngde mig så mycket för att lyckas behålla den , att jag förstörde hela mitt förhållande.
jag ångrar mig så in i helvete. men vill heller inte tillbaks.
samtidigt som jag var lycklig, var jag ledsen.
för mitt eget bästa var det kanske bra att mitt förhållande tog slut. trots att Han var så otroligt mycket för mig.
ord kan inte beskriva.
men ibland så tror man, att man är menade för varann. men det är inte alltid så. och det bästa i det läget är att bara släppa taget, hitta sin styrka och gå vidare.
för annars, kommer man aldrig hitta sann kärlek igen.